SYSTERSKAP

Jag brukade se beslöjade kvinnor som tysta och förtryckta – tills jag blev tillfångatagen av talibanerna. I september 2001, blott 15 dagar efter terrorattackerna mot USA, tog jag mig in i Afghanistan klädd i en heltäckande blå burka. Avsikten med min resa var att skriva om hur det var att leva i Afghanistan under denna tid. I stället upptäcktes jag, arresterades och fängslades i 10 dagar. Jag spottade och svor åt mina fångvaktare, de kallade mig en ”dålig” kvinna, men lät mig gå efter att jag lovat att läsa Koranen och studera islam. (Ärligt talat är jag är inte säker på vem som var mest tillfreds över min frigivning – jag eller dem.) Hemma i London, stod jag vid mitt ord – och blev förvånad över av vad jag upptäckte. Jag hade förväntat mig att Koranen skulle tala om våld mot fruar och förtryck av döttrar men istället fann jag stycken främjande kvinnors frigörelse. Två och ett halvt år efter att jag blivit tillfångatagen konverterade jag till islam, vilket utlöste en blandning av förvåning, besvikelse och uppmuntran från vänner och släktingar.

Nu ser jag med avsky och bestörtning hur Storbritanniens tidigare utrikesminister beskriver den heltäckande slöjan – niqâb – som endast visar ögonen som ett oönskat hinder för integration. Till hans försvar har premiärminister Tony Blain, författaren Salman Rushdie och den italienske premiärminister Romani Prodi rusat. Efter att ha befunnit mig på båda sidor av slöjan, kan jag säga att de flesta västerländska manliga politiker och journalister som klagar över kvinnoförtryck i den muslimska världen inte har någon aning om vad de talar om. De talar om slöjan, äktenskap med mindreåriga, kvinnlig omskärelse, hedersmord och tvångsäktenskap som felaktigt skyller Islam för. Deras arrogans överträffas endast av deras okunnighet. Dessa kulturella traditioner har ingenting med islam att göra. Läser man Koranen noga finner man att nästan allt vad västerländska feminister kämpade för på 70-talet fanns tillgängligt för muslimska kvinnor redan för 1400 år sedan. Den muslimska kvinnan anses vara jämlik mannen i andliga frågor, utbildning och värde, och en kvinnas uppofffring vid förlossning och barnuppfostran betraktas som ett positiva attribut. Varför är västerländska män så besatta av den muslimska kvinnans klädsel när islam ger henne så mycket? Även ministrarna Gordon Brown och John Reid har gjort nedsättande kommentarer om ansiktsslöjan – och de kommer från Skottland där män bär kjolar.

När jag konverterade till islam och började bära slöja var konsekvenserna enorma. Allt jag gjorde var att täcka huvud och hår – men jag kom direkt till att ses som en andra klassens medborgare. Jag visste att jag skulle få höra detta från en och annan motståndare till islam, men jag förväntade mig inte så mycket öppen fientlighet från främlingar. Taxibilar passerade förbi mig på natten med ”ledig-lampan” lysade. Efter att ha släppt av en vit passagerare framför mig stirrade taxichauffören på mig när jag knackade på hans fönster för att därpå köra iväg. En annan sade: ”Lämna inte en bomb i baksätet” och frågade, ”Var gömmer bin Laden sig?” Ja, det är en religiös plikt för muslimska kvinnor att klä sig anständigt, men majoriteten av de muslimska kvinnor som jag känner gillar att bära den slöja där ansiktet syns och vissa föredrar att täcka ansiktet. Det är ett personligt uttalande: Mitt sätt att klä mig berättar att jag är muslim och att jag förväntar mig att bli behandlad respektfullt, ungefär som en Wall Street-bankir skulle säga att en kostym definierar honom som någon som skall tas på allvar.

Jag var en västerländsk feminist i många år, men nu har jag upptäckt att muslimska feminister är mer radikala än deras sekulära motsvarigheter. Vi hatar skönhetstävlingar, och kunde inte sluta att skratta 2003 när domaren i Miss Earth applåderade fram den bikini-klädda Miss Afghanistan, Vida Samadzai, och såg henne som ett stort steg för kvinnors frigörelse. De gav även Samadzai ett särskilt pris som en ”seger för kvinnors rättigheter.” Somliga unga muslimska feminister anser att slöjan och ansiktsslöjan (niqâb) är politiska symboler och ett sätt att avvisa västerländska extremer som vidlyftig konsumtion av alkohol, tillfälligt sex och droger. Vad är egentligen mest befriande: att bedömas utifrån längden på din kjol och storleken på dina kirurgiskt förbättrade bröst, eller bedömas utifrån din karaktär och intelligens? I Islam är den viktigaste egenskapen att vara from – inte skönhet, rikedom, makt, position eller kön.

Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta när Romano Prodi förra veckan sade att det är sunt förnuft att inte bära ansiktsslöja (niqab), eftersom det gör sociala relationer ”svårare”. Nonsens. Om så är fallet, varför är då mobiltelefoner, fasta telefoner, e-post, SMS och fax så vanliga idag? Och ingen stänger av radion eftersom de inte kan se presentatörens ansikte. I islam är jag respekterad. Jag har rätt till utbildning och att det är min plikt att söka kunskap, oavsett om jag är gift eller ogift. Islam säger inte att kvinnan måste tvätta, städa eller laga mat för hennes man. Och att muslimska män får slå deras fruar – är helt enkelt inte sant. De som kritiserar islam väljer att citera slumpmässigt utvalda Koran-verser eller profettraditioner (hadîth) tagna ur deras sammanhang. Om en man rör hans hustru, får han inte lämna ett märke på hennes kropp, som är Koranens sätt att säga att en man aldrig får slå fru. Och det är inte bara muslimska män som måste omvärdera deras behandling av kvinnor. Enligt en undersökning utförd av National Domestic Violence Hotline har fyra miljoner amerikanska kvinnor misshandlats allvarligt av deras partner under en genomsnittlig 12-månadersperiod. Mer än tre kvinnor dödas av deras män och pojkvänner varje dag.

Våldsamma män kommer inte från en särskild religion eller kultur; en av tre kvinnor i världen har blivit slagen, tvingad till sex eller på annat sätt misshandlade under sin livstid, enligt undersökningen. Detta är ett globalt problem som överskrider religion, klass, nationalitet och kultur. Men det är också sant att män i Väst fortfarande tror att de är överlägsna kvinnor, trots att motsatsen ofta hävdas. De får bättre lön för lika arbete i alla yrken och kvinnor behandlas fortfarande som sekulariserade varor vars makt och inflytande utgår direkt ifrån deras utseende…

(Yvonne Ridley är politisk redaktör för Islam Channel TV i London och medförfattare till ”In the Hands of the Taliban: Her Extraordinary Story.”)

Fotnoter:

[1] För hans uttalanden, se: (http://news.bbc.co.uk/2/hi/uk_news/politics/5410472.stm och http://news.bbc.co.uk/2/hi / uk_news/politics/5411954.stm).